Valentine
Carol Ann Duffy

Not a red rose or a satin heart.

I give you an onion.
It is a moon wrapped in brown paper.
It promises light
like the careful undressing of love.

Here.
It will blind you with tears
like a lover.
It will make your reflection
a wobbling photo of grief.

I am trying to be truthful.

Not a cute card or a kissogram.

I give you an onion.
Its fierce kiss will stay on your lips,
possessive and faithful
as we are,
for as long as we are.

Take it.
Its platinum loops shrink to a wedding-ring,
if you like.
Lethal.
Its scent will cling to your fingers,
cling to your knife.

den här dikten va nog det mest meningsfulla med min dag, vi läste den på engelskan.
så himla bra, även om den har ett twisted slut.
annars hade jag fyra timmars hål idag och en i stort sett meningslös franskalektion efter det.
men så kan det va.
efter det hände dock något som jag inte tycker är så det kan va.
så jävla fegt, lågt och idiotiskt.
jag blir inte bara sårad, jag blir jävligt sur också.
och jag kan verkligen inte förstå.
det finns ingen anledning.
men att vända sig om var väl det lättaste.
tack för den, nu vet jag vad du går för.
jag måste verkligen säga att jag hade väntat mig ett hej iaf.
men det blir inte alltid som man väntar sig, det har jag verkligen lärt mig.
men det kan tack och lov ge en positiva överraskningar också.
och det är det man får ta vara på.
fast just nu tänker jag va pissed ett tag till :P