några timmar efter inlägget igår fick beskedet som varit väntat men som jag verkligen verkligen inte ville ha.
för första gången i mitt liv har någon nära mig, min farmor gått bort.
känslan är omöjlig att beskriva så jag tänker inte ens försöka mig på det. 

jag är däremot oerhört tacksam för att jag oftast är omgiven av underbara människor som får mig att må bättre, min familj, jonas och den bästa klassen. tack, hade det inte varit för er vet jag inte vad jag hade gjort <3  


Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå

Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går

rest in peace farmor <333