Så det här va officiellt "blue monday", dagen då flest personer i världen är deprimerade.
Isf tycker jag att jag har klarat mig rätt bra.
Just  nu ärjag dock alkoholpåverkad, kanske på gränsen tillredan bakfuill?

Allt flöt på så bra, jag sa till och med till kinga att "this is a great day" idag vid tretiden.
Det fortsatte så, men så plötsligt fann jag mig själv i chock.
Fan, fan, fan (och samtidigt yes yes yes), det är ju du.
Varför nu? Varför inte om en vecka som jag hade förberett mig mentalt på?
Nej, nu för att du bara va tvungen att fixa lite saker här...
Det va då det kom som ett slag i ansiktet att jag verkligen inte har kommit någonstans.
Eller det va kanske inte precis då, utan en halvtimme efter vi hade pratat och jag tänkte what the fuck is wrong with me.
Jag vet att det är bra som det är egentligen och att det har löst sig på bästa möjliga sätt, men jag kan inte hjälpa att vara lite bitter.
För det finns ändå ett sätt som vore bättre.

Aja.. en kväll som denna skulle jag nog dö utan världens bästa vän.
Tack för att du tar hand om mig, vet att "the best damn thing" är min feel good song, säger att jag är stark och häller peppar i min ketchup på mc donalds även om du tycker det ser äckligt ut haha.
Och om nån kan översätta det till polska - go ahead haha :D

Imorrn ska jag iaf till läkaren och kolla upp min mystiska hosta - antagligen är jag överkänslig mot luften här pga att vi bor precis bredvid thames, sa apoteksbiträdet HAHA så basically - im allergic to kingston :P
nattiiiiiiiii