"som en liten stad"
Det här klippet påminner mig om min dag:
New Paltz Campus är som en liten stad - där finns allt en student behöver.
Men ändå brukar jag lämna detta område varje dag och våga mig iväg ytterligare fem minuter bort till det stora, läskiga, centrum. Idag hade jag dock för mycket att göra så det blev inte så. Det känns väldigt konstigt, jag har alltså inte rört mig längre bort än mitt rum än cirka 500 meter idag. Men nu slog det mig att det är nog väldigt vanligt att folk inte gör det. Min rumskamrat till exempel, hon lämnar nog bara området när hon måste handla eller åker hem. Läskigt, jag vill ha lite fler intryck under en dag. Men det finns liksom allt man behöver här under en vanlig dag, det gör det faktsikt. Mat, gym, pool, vårdcentral, datasalar med all utrustning, food shop, café. Men jag är inte van vid sånt annat än på sommarläger, jag skulle bli galen om jag inte fick ta mig åtminstone till starbucks och se hippies dricka frappuchino ur den mest kommersiella och kapitalistiska kedjan i världens koppar. Vacker ironi.
Idag satte jag mig iaf ute i strålande solen med laptopen och skrev. Vad mycket lättare det blev. Snackade i webcam med mamma och alice också, dom var avis på att jag satt ute i tischa.
Sen drog jag en fuling, en sån man gör för att verka intressant ni vet, men som man egentligen borde slutat med i typ åttan. Jag hade det, men nu blev det för frestande att låta bli. Det verkade lyckas. Vad det var jag gjorde kan vi ta en annan gång haha. Nu måste jag skriva klart min novell, som ska skrivas ut och lämnas till hela klassen imorrn, bleeeeeeh, 22 personer ska läsa min halvfärdiga historia och rätta den. Nervöst.
Förresten älskar jag robyn igen, lika mycket som när jag var sju år. Sen way out west har jag lyssnat på henne nästan varje dag haha.
New Paltz Campus är som en liten stad - där finns allt en student behöver.
Men ändå brukar jag lämna detta område varje dag och våga mig iväg ytterligare fem minuter bort till det stora, läskiga, centrum. Idag hade jag dock för mycket att göra så det blev inte så. Det känns väldigt konstigt, jag har alltså inte rört mig längre bort än mitt rum än cirka 500 meter idag. Men nu slog det mig att det är nog väldigt vanligt att folk inte gör det. Min rumskamrat till exempel, hon lämnar nog bara området när hon måste handla eller åker hem. Läskigt, jag vill ha lite fler intryck under en dag. Men det finns liksom allt man behöver här under en vanlig dag, det gör det faktsikt. Mat, gym, pool, vårdcentral, datasalar med all utrustning, food shop, café. Men jag är inte van vid sånt annat än på sommarläger, jag skulle bli galen om jag inte fick ta mig åtminstone till starbucks och se hippies dricka frappuchino ur den mest kommersiella och kapitalistiska kedjan i världens koppar. Vacker ironi.
Idag satte jag mig iaf ute i strålande solen med laptopen och skrev. Vad mycket lättare det blev. Snackade i webcam med mamma och alice också, dom var avis på att jag satt ute i tischa.
Sen drog jag en fuling, en sån man gör för att verka intressant ni vet, men som man egentligen borde slutat med i typ åttan. Jag hade det, men nu blev det för frestande att låta bli. Det verkade lyckas. Vad det var jag gjorde kan vi ta en annan gång haha. Nu måste jag skriva klart min novell, som ska skrivas ut och lämnas till hela klassen imorrn, bleeeeeeh, 22 personer ska läsa min halvfärdiga historia och rätta den. Nervöst.
Förresten älskar jag robyn igen, lika mycket som när jag var sju år. Sen way out west har jag lyssnat på henne nästan varje dag haha.
You won't be strip-searched, torn up tonight
you won't be cut up, bleeding tonight
you won't be strung out, cold, shaking to your bones
wishing you were anywhere else but right here
So dream on
Kommentarer
Postat av: ammi
jag vill veta vad fulingen var!
Trackback