Den här veckan var så konstig, pga två snödagar med inställda lektioner. Det är fortfarnade väldigt mycket snö på marken, men det var inte så kallt idag så jag håller tummarna. Har känt mig väldigt fram tills igår, då jag fick en del plugg gjort och sen gick ut till trumans, en nyöppnad (som i att förut va det en gayklubb men nu har dom ändrat image haha) klubb en bit bort från campus med briana, kasey, shannon och josh. Det var en rätt fancy klubb för att vara new paltz, helt okej, men jag kände mig inte alls hemma där haha och alla höll med. Tacka vet jag cabs. För att jämföra dom två ställena med borås är cabs som trägårn (på den gamla goda tiden, that is) och trumans swing haha.





När jag kommit hem låg jag och tänkte lite på mitt liv, och vad jag gör haha, och om jag gör rätt när det gäller vilka personer som jag låter komma mig nära. Jag blev inte så mycket klarare i tankarna, och var mycket nära att somna när mobilen surrade till och jag kunde läsa: hur är det, ville bara se så du kom hem säkert? Och blev lite klarare :)

Imorse vaknade jag och var bombsäker på att jag var hemma i borran första millisekunden haha. Blev otroligt förvånad när jag hörde nån skrika "helloooooo, saraaaaaaaahhhhhhhhhh" i korridoren haha. Jag har alltid sett mig själv som relativt immun mot höga ljud och högljudda människor, men amerikaner tar priset. Och då vill jag ändå påminna er om att jag bodde med två drogberoende tjejer som festade 5 dagar i veckan i kingston haha. Om dom hade fest hade jag kunnat acceptera det mer liksom, men varför kan dom inte bara ta ett chill pill och lugna ner sig lite på morgonen?! Och samma sak i cafeterian, jag bryr mig inte så mycket egentligen, men whats the need i att skrika "where are the FUCKING bagels?" i kön en solig söndagsförmiddag när nån stackars puertoricansk mattant som säkert jobbat sen sex på morgonen springer benen på sig för att fylla på bagelhyllan haha. Jag känner mig sååå gammal när jag klagar på det här haha, men jag tycker det är så onödigt och respektlöst bara.

Jaja, nog om det. Idag har jag intervjuat och fotograferat symfoniorkestern på campus, och det var riktigt roligt faktiskt, eftersom jag känner mig relativt bekväm i miljön och inte var så nervös. Täntke att jag måste intervjua både en tjej och en kille, och imponerade på mig själv när jag vågade välja en jättesöt basistkille som mitt subjekt/offer hahaha. Han var väldigt lättsam och sa bra saker, och tyckte det va helt okej att jag tryckte upp en kamera i ansiktet på honom och tog närbilder på hans fingrar på stråken haha. Sen fick jag detaljer serverade på silverfat, till exempel att en kille satt och väntade på en stol i ett hörn på sin flickvän, och hade på sin iPod på högsta volym med helt annan sorts musik, så jag intervjuade såklart honom med. Det är precis vid såna tillfällen jag älskar att rapportera, när man ser nåt som sticker ut och inte hör till huvudhistorien men är en poäng i sig själv. Guuuuuuud, nu ska jag sluta go on and on, men man får en slags kick efter att ha gjort en lyckad intervju.

Halva jobbet kvar dock: Skrivprocessen. Klockan är 23.23 och min deadline är om cirkus 13 timmar, och på dom ska jag hinna sova samt ha en lektion (8am döda mig) på. Men det blir nog bra. Puss heeey haha.