mitt golv är fullt av kläder, och ändå har jag slängt nästan en hel garderob av plagg jag aldrig använder.
det kommer bli svårt att packa.
men det oroar jag mig inte för än.
istället oroar jag mig för hur jag ska klara detta.
missförstå mig inte, jag har nog aldrig längtat efter något så mycket som den här flytten, men det är en stor grej.
egentligen vet jag att det kommer gå bra, men nu har jag kommit in i nånslags vemodig period när jag inte vill lämna någon.
det kanske är normalt när man flyttar hemifrån ett antal mil?
jag hoppas det, för jag känner mig som en väldigt svag människa atm, och det gillar jag inte haha.
det roliga är att snart kommer jag säkert återkomma med ett inlägg om hur pepp jag är.
it's called humörsvängningar?
och vadå, är jag vuxen nu?
när blev vi gamla haha, för jag märkte iaf inte det.

det här kan för övrigt vara en av världens roligaste filmrepliker: "min femte man, karl-erik, han var nog besvärligast, han var så rädd för golv, så jag fick bära honom hela tiden... och han var ju så fet!" (ur skenbart)

ikväll ska jag förfesta med tjejerna och bege mig till trägårn för näst sista gången på ett tag <333