Oj, för sju månader sen träffade jag en mycket speciell person.  Sju månader!
Det gick fort. Det var en fin kväll som jag kan berätta lite om nu innan jag avslutar min sista skrivuppgift till imorrn.

På fredagen den 13e mars var jag väldigt väldigt uttråkad. Jag hade en seg period med mycket plugg, pappersarbete inför study abroad, kyla, sjukdom osv. Jag var också ganska irriterad på en av mina bästa vänner, som dissade festen vi planerat att gå på den kvällen. Jag bestämde mig för att gå själv, även om det var lite knöligt att ta sig dit, och jag inte pratat med värden på ett tag. Jag visste att jag var välkommen, så jag smuttade i mig lite rödvin som jag av nån anledning hade en halvflaska av stående i min bokhylla och tog bussen till andra sidan Kingston.

Jag kom in i ett så gott som fullsatt kök. Där fanns värden, tre av mina vänner och cirka femton killar jag aldrig sett förut. Oj, tänkte jag, och ångrade lite smått att jag kom dit, för så himla social kände jag mig inte. Men då utropade värden "we have live music today, my friend plays spanish guitar!" Det fick mig på bra humör och jag undrade vem det var, för just då låg gitarren bara i ett hörn. Jag satte mig i en tom soffa, snackade med dom få jag kände. Sörplade vin ur en plastmugg. En av dom femton okände killarna slog sig ned bredvid mig och presenterade sig. Han berättade att han för tillfället jobbade på nokia, och när jag sa att jag var svensk sa han "oh yeah, your accent sounds a bit like my finnish friend's". Jag blev måttligt glad över detta, men kunde inte låta bli att skratta. Vi pratade om allt möjligt, jag sa tydligen att jag inte tycker om tatueringar, inte visste jag att du hade en som jag sedan skulle komma att tycka så mycket om. Jag pratade av någon anledning om finanskrisen så mycket att din kompis blev uttråkad och gick. Men du lyssnade. Värden drog dig åt sidan. Jag tänkte inte på det. Du kom tillbaka och diskussionen fortsatte. Vi båda gjorde statements om att vi trivdes som singlar. Värden satte sig med oss och berättade för mig att du varit tillsammans med ditt ex i sex år och att ni precis gjort slut. "I thought you would get married," lade han till. Du log, men svarade inte riktigt på det. Det blev dags att gå mot klubben. Du blandade en för stark tranbärsdrink till mig.

Vägen mot klubben blev vinglig för dom flesta, men jag var ganska stabil. Vi satte oss på en mur och väntade på dom andra. Där togs två kort på oss: ett där vi pose:ar och ett där du poke:ar mig i ryggen och asgarvar, medan jag skriver sms. Jag minns vem jag skrev till och vad jag skrev. Efter mycket om och men kom vi iväg till klubben. Vi höll oss till varandra. Dansade, pratade, och framförallt: skrattade. Och efter ett tag, som det mest naturliga i världen, kysste du mig på det klibbiga dansgolvet på McCluskys, även ironiskt kallat Slutskys. Jag vill betona hur naturligt det var, inget spel,  ingen jakt, inget krångel, inget fummel. Det bara var. Det låter kanske tråkigt, men jag tycker det var fint.

Fem minuter senare började komplikationerna, som skulle bli så mycket större än vi någonsin kunde ana. Men det betydde aldrig mer än hur bra vi hade det. Det var andra, mycket svårare komplikationer som gjorde det. Aldrig hade jag trott att den kvällen skulle förändra mitt liv - men vad som än väntar oss är jag så glad att den gjorde det. Jag trodde inte man kunde känna så mycket som du har fått mig att göra. Efter den kvällen har jag lärt mig att kärlek är enkelt, det är omständigheterna som är svåra. Det fanns och finns inget svårt med dig och mig. Jag har aldrig varit lyckligare än när jag var i ditt lilla rum i canada waters, osminkad, iklädd din hoodie, tittade på dåliga BBC-reality shows, drack juice direkt ur förpackningen och somnade i dina armar.

Och så är det.
Tillbaka till plugg.
Tillbaka till verkligheten - att du är tusentals mil och fem tidszoner härifrån.
Att man inte alltid tänker på varandra längre.  
Att vi har haft enorma prövningar på både våran relation som ett par och som vänner. 
Men sålänge vi minns den där kvällen.

Och självklart var det din gitarr som låg där i hörnet :)